theresetexter

du håller min hand på kyrkogården.
det är oktober och du har vantar på dig.
jag tänker att du kanske fryser, kramar din hand lite extra.
du tittar på mig och ler.

jag tittar ner i marken.
pratar kanske om:
hundarna som leker i skogskanten
vad jag åt till frukost
vilken färg löven har.
jag minns inte.
jag minns ingenting.
bara din hand i min.

vi har picknick i höstsolen
tittar ut över gravstenar
tänker högt ihop.
vill berätta att jag tycker du är klok och fin,
välter ut alla melonbitar istället.

det blåser i mitt hår
när du kramar mig vid hållplatsen säger
”hejdå therran”
och på spårvagnen tänker jag:

jag skiter i om vindarna viskar mitt namn
så länge du säger therran med din mjukaste röst
är jag lugn.

det är gråapril

och plötsligt står hon där

skrattar dricker bubbel bubblar

och hjärtat bah

snubblar

det är regntorsdag

en gammal sketen regntorsdag tills

jag ser hennes händer

vad händer

glömmer allt ställer in

stryker allt i min kalender

bara jag får vara

bara vara

nära

det är trötthetstider

men vem bryr sig om sånt

har man nyckelbenskonst

inom räckhåll

är det bara att ta sig samman

hålla andan och

låta blicken

vandra

det är svälj- och väjtorsdag

för det här passar sig inte

får inte ens en chans får inte börja

hör du det hjärtat hör du

det kommer bara bli en sörja

och jag gillar inte att städa

jag vaknar av att du reser dig på armbågen,

hamnar med näsan i din armhåla och förstår inte vart jag är.

eller vem jag är.

du säger att det är snöstorm utanför fönstret,

rynkar ögonbrynen och pratar om längtan efter våren.

jag blundar. tänker på att jag måste köpa kaffe, lära mig om

störningar i hjärtrytmen och att jag har glitter på näsan.

att jag måste gå.

knyter kängorna i hallen.

tittar upp och möter spegelbilden

therese är det du bakom förvirringen förvåningen

var det du som inte höll igen som låg igen missade

den dåliga tajmingen startade en storm som ven.

och gjorde våren sen.

var det?

virar halsduken runt huvudet och

tänker trotsigt: come on stormen show me what you got!!!

och stod kvar när jag bara borde gått.

lilla flyttfågeln flyger än en gång

lämnar vind för våg stumma frågor stänger av sätter staden i lågor

och vågar

flyger fritt faller dit blir blåst igen byter lås igen

innan någon annan hinner in och tar för sig

och förgör mig

störtlandar andas infinner sig finner sig hinner ifatt sig själv

försvinner igen

aldrig dig igen får aldrig lugn i mig kan aldrig stanna upp

förrän jag hittat

ett hem

i mig

stark

knark

förlora mark

jag springer naken genom världen & blickar har aldrig bränt mer; 

människor predikar gör si gör så medan jag kryper ihop i fosterställning och skriker franska ord jag lärde mig på högstadiet 

fly

spy

dålig hy 

mitt hjärta är uppbyggt av tre år gamla cornflakes och ikväll visar tv4 du är vad du äter medan mitt liv är alldeles för fullt av inget inget ingenting; jag är ett korsord som ingen kan lösa.

panik

lik

död mimik

insikt, utsikt: ingen har egentligen vunnit polar-priset & radion går på repeat varje kväll, överallt: håll om mig håll om mig håll om mig håll om mig håll om mig håll om mig.

explosioner

döda illusioner