theresetexter

jag vaknar av att du reser dig på armbågen,

hamnar med näsan i din armhåla och förstår inte vart jag är.

eller vem jag är.

du säger att det är snöstorm utanför fönstret,

rynkar ögonbrynen och pratar om längtan efter våren.

jag blundar. tänker på att jag måste köpa kaffe, lära mig om

störningar i hjärtrytmen och att jag har glitter på näsan.

att jag måste gå.

knyter kängorna i hallen.

tittar upp och möter spegelbilden

therese är det du bakom förvirringen förvåningen

var det du som inte höll igen som låg igen missade

den dåliga tajmingen startade en storm som ven.

och gjorde våren sen.

var det?

virar halsduken runt huvudet och

tänker trotsigt: come on stormen show me what you got!!!

och stod kvar när jag bara borde gått.