theresetexter

junikvällen spottar ut ett duggregn över kråkorna liksom ofärdiga mästervärk uppbyggda av rebustankar vänder ansiktet ifrån konflikter som roterar runt solen och sväver tillräckligt långt för att förvandlas till en känsloexplosion genom nyfunna religoner gråter tunga vattenmeloner limmar fast min tunga i den våta asfalten faller igenom aktiveras i färgpatroner som överflödigt fastnat på en sekund i din bensindränkta ögonvitas andetag för halvnoter hoppar hopprep med kärlekslinjen i din handflata trasar sönder livsglädjen dricker sjuttiotals gin ur gula gummistövlar förnekelse förföljelse förfärelse förskräckelse sväljer hela citroner varje gång din logik välter alla mina vidvinkelobjektiv som älskar med okända knotiga knän i östra paris