-
diagnoser spränger sig ur min mun när indien torkar bort på jordgloben
i ditt barndomsrum. smekande ord bygger broar i mina knäväck, himlen
är perspektiv och funderingar. alla hoppas alla hoppar från regnbågen
rakt ner i en bassäng full av förhoppningar. en känslomässig förstoppning
och tonårslår instoppade i cheapmonday vart jag än tittar. får panik tänker
att hela världen är som en billig måndag och försöker fylla ut ångesten med
cornflakes och dikter från 70talet. blir lugnad av vackra fingrar, hårda nyckelben.
tar ett kvällsdopp i döda svartvita kattungar, får en kallsup full av gamla
plåster, tänker: det måste vara ett tecken. tänker att sår kan läka. blir naiv,
blir dum, ger bort mina hjärtslag igen. dör igen. och igen. igen. människan
är så liten, så liten så himla liten att hela världen skulle få plats under mitt röda
nagellack. ingenting är någonsin försent. ingenting är någonsin försent.
