-
att komma hem till det lilla samhället jag växte upp i är alltid som att kliva in i en bubbla av lugn. att stövla runt i skogen, baka rabarberpaj. att gå upp tidigt på morgonen, läsa tidningen och äta frukost, för att sedan sova ett par timmar till. att dricka öl till tidiga morgonen med människor jag känner mig oändligt bekväm med och som jag tycker obeskrivligt mycket om. som jag vet att jag alltid kommer ha nära, som jag alltid har haft nära. att hångla på en cykelbana med såpbubblor och tonårskänslor i hela kroppen. morgonpigga fåglar och daggvått gräs. att få vara nära min familj i vardagen. att jogga varv efter varv runt det lilla samhället, alltid mitt i vägen i rädslan över att bli skrämd av en igelkott och i vetskapen om att det nästan inte är någon trafik. att varje dag få sittdansa i en bil alldeles lyckorusig över att få se älgar strosa runt i skogskanten. lyxen i att få favoriträtter serverade varje dag och blöta hundpussar och svansviftanden som säger: hallå jag är så fruktansvärt glad att se dig. jämt. och mitt i allt fint står jag, helst bland vitsipporna i storskogen. skulle jag göra ett vårskrik just nu skulle det låta såhär: VINNINGA, I LOVE YOU!
